Armsvag men klurig
Hade jag varit med på Fångarna på fortet hade jag nog aldrig skickats in i cellerna där det behövdes någon armstark person. Jag är motsatsen till detta. De senaste dagarna har jag fått höra lite för mycket om mina klena armar. Jag tränar i nuläget nästan bara kondition, även om dans ofta inkluderar armstyrka, men mer subtilt.
Jag vägrar gymmet. Främst för att jag anser att det är så nära i-landet det går att komma. Hela grejen med att bygga en anläggning så att människor ska kunna gå dit och dra i och lyfta saker för att få träning. Istället för att till exempel göra något vettigt på dagarna. Det är konstigt och ger mig nästan lite avsmak för mänskligheten.
Men okej, låt säga att jag nu behöver lite extra styrketräning. (Även om det nu inte verkar så eftersom jag borde ha utvecklat muskler om jag faktiskt behövde det, men okej...) Då får jag göra det hemma, så jag slipper se eländet gymmet. Så jag har blivit med kettlebells. Kört mitt första pass efter joggingturen. Kettlebells i vardagsrummet.
Nu är det bara att vänta på att musklerna ska utvecklas. Under tiden käkar jag jordnötter. Stora jordnötter.
Kommentarer
Postat av: smultron
Det ser så himla mysko ut när folk promenerar på band bakom en glasruta, eller cyklar inomhus, när man kan både gå och cykla ute.
Postat av: Hanna
Det är det. Utom möjligen under midvintern :) Men då finns det ju skidspår å andra sidan.
Postat av: Matilda
När du lägger fram det på det viset så ter sig gymmet än mer bisarrt än vad jag redan tycker det är.
Men det finns viss skillnad på cykel och gymcykel. För mig fungerar gymkortet som ett tvång att faktiskt träna. För jag hade inte tränat annars. Bara tanken att gå ut och springa känns så jobbig. Men bokar jag in ett pass bodybalance och skriver in det i min kalender så blir det som ett måste.
Kettlebells? Låter jobbigt...
Trackback
