Hannas Plats

Vintern går mot sitt slut. Det märks inte minst på att Vinterstudion är inne på sin sista helg. Det är sorgligt. Vinterstudion är som en lägereld för mig under vinterhelger. Något att värma sig vid och glädjas åt. Men det finns en  sak som gör mig lite nedslagen när det gäller Vinterstudion. Som lägger sordin på vintersportstämningen. Jag talar förstås om normer inom sportvärlden.

 

I Vinterstudion är det alltid mycket män. Det finns några kvinnliga experter som bjuds in också, men överlag är det männen som dominerar; i kommentarsbåset (nästan uteslutande män), bland experterna och bland programledarna. Det kan finnas anledningar till det, främst tror jag att dessa heter tradition. 

 

Men det som ändå gör mig mest nedslagen är hur kvinnorna som ändå är inbjudna får "vara med". Framför allt tycker jag att det märks i uppvärmningarna, det vill säga det som sänds på webben innan sädningen. Männen busar runt, gör roliga saker och bygger vidare på varandras berättelser och inspel. Ibland tilltalas kvinnorna, men av någon anledning ligger ljudet från andra samtidigt ute. Dessa andra (män) talar på om sina saker och dränker kvinnornas inlägg. Eller också negligeras det kvinnorna säger. Ingen spinner vidare på detta. 

 

Jag säger inte att det här sker medvetet. Tvärtom. Jag tror att det sker omedvetet. Men det blir väldigt olyckligt så att kvinnorna ofta (absolut inte allitd) marginaliseras. Med tanke på att det fortfarande är en manlig domän (ingen kan motsäga detta) så gör det saken ännu svårare. Om man nu ska tala om dominans kan man säga att det blir väldigt svårt för kvinnorna att få eller skapa dominans i samtalen och i interaktionen när de inte blir uppmuntrade i sina utspel. Återigen, det gäller inte när de talar om sina expertisområden, anledningen till att de blivit inbjudna. Här har får de oftast stöd i sina uttalanden från övriga. Jag talar framför allt om helhetsupplevelsen. 

 

Så nästa år önskar jag mig en sak. Jag önskar att de kvinnor som blir inbjudna att delta också blir inbjudna i samtalen. Oavsett det är runtbusandet eller annat. Nu kanske någon invänder, "jamen de vill/kan inte vara med och busa för att de inte vet hur man gör". Och det kanske är så. Men för att vilja/kunna måste man också vara bevkäm i den rollen. Och det blir man aldrig om man aldrig blir inbjuden och uppmuntrad i den.