Listan
Det är knepiga grejer, några av punkterna känner jag delvis igen mig i. Jag har ett enormt bekräftelsebehov och funkar endast i grupper där folk är öppna, accepterande och uppmuntrande. I grupper där folk försöker hävda sig, eller tar för sig för mycket fungerar jag inte alls, av många anledningar.
Jag vill ställa en motfråga - kanske mest för att provocera dina tankegångar, så jag hoppas att du inte tar illa upp - men behöver du verkligen definiera premisser för dig själv? Blir det inte ett sätt att kontrollera världen lite mer? När det verkar som att du egentligen letar efter ett sätt att släppa lite på den kontrollen och vara mer avslappnad i relationen med omvärlden?
Så är det helt klart. Jag gillar inte att släppa eller tappa kontrollen. Och så är det den där konstanta jakten på att försöka hitta rätt svar. Jag vet inte varför det är så viktigt för mig. Ibland är jag ju väldigt bra på att gå på känsla. Det är som att jag inte kan tillåta mig sådant leverne fullt ut. Lite späkande så där. Som för att väga upp. Yin och yang. Karma. Balans. När jag har det som bäst måste det alltid hända något dåligt (och nästan alltid gör det konstigt nog också det).
Att prata med psykolog en period förra året betydde otroligt mycket för mig. Att släppa kontrollen så pass att jag pratade med en helt för mig då, främmande person. Det var väldigt frigörande och tillförde mig viktiga bitar just då som nu idag har förändrat mitt sätt att leva och tänka. Kanske blir det så även för dig, om inte så har du ju iallafall provat.
Asberger? Ville bara säga att jag brukar oftast först ta på mig högra strumpan först och sen vänstra, sen kliver jag i kalsongerna med högra foten först. När jag har gjort det annorlunda ha jag fått höra att jag har gjort det fel? Samtidigt så känns det konstigt, är det sån jag är?
Men det händer faktiskt många gånger att jag glömer att ta på mig kalsonger, jag drar bara på mig byxorna snabbt och går till spårvagnen. Men varför bryr sig? Vem vet?
