Kris
Ja, jag ska skriva något här idag. Det finns några saker som underhåller min hjärna.
- Krisen jag har med feminismen. Igen. Gör inte dumheter in the name of feminism. Det blir inte bra. Och då menar jag faktiskt andra och inte jag själv. Men krisen blir min.
- Känslan av att vilja något så otroligt mycket, men inte våga säga något. Tänk att det alltid blir så när jag måste blanda in människor i det jag vill. Annars brukar jag bara fixa det direkt.
- Obehaget över att ha sagt något dumt. Fast liksom bara ett ord (okej två). Märktes de ens?
Dessutom glädjen i hela kroppen efter ett danspass. Jag vill bara ha mer.
Kluvenheten i den här kroppen ikväll. Lycklig och olycklig. I ett. I evighet. Amen.
Kommentarer
Postat av: Fia
Du har säkert inte sagt något dumt. Och har du det så kan du nog ställa allt till rätta igen. Eller så har du råkat säga något som är absolut sant! Och då är det väl bara bra?
Postat av: Hanna
Fia: Det var inte så dumt. Eller jo det var dumt. Men det var nog mest jag själv som reagerade på hur dumt det var. Min aspergiga sida oroar sig dock alltid. Särskilt för att jag faktiskt inte är säker på att jag skulle kunna ställa allt till rätta igen. Det är min sämsta sida.
Trackback
