Hannas Plats

Hej, jag heter Hanna. Jag är en kvinnlig människa. I hela mitt liv har andra kvinnliga människor sagt till mig att jag är rolig. Den roligaste de känner. Att jag borde bli komiker. Sedan jag var liten. Och fortfarande. Men aldrig har någon manliga människa sagt det till mig. I alla fall inte rolig som i humoristisk. Möjligen har de sagt till mig att "du är rolig du", som i lite konstig, korkad. 

 

Det här tycker jag är intressant och jag undrar varför. Eller nej, jag tror snarare att jag ses som ett hot som rolig kvinnlig människa. Jag tror det finns många manliga människor där ute som tycker att jag är rolig. De säger det bara inte. Av olika orsaker. Jag kan ju inte vara roligare än manliga människor? Så roliga är inte kvinnliga människor. Generellt sett. 

 

Jag tycker att det är så intressant att jag vigt mitt liv åt detta. I alla fall fem år av mitt liv. Min avhandling heter preliminärt "Jättekul att det är så många tjejer här ikväll - Humor och iscensättande av kön i politisk parodi på TV". Jag vill veta hur kvinnliga och manliga komiker blir stöttade till att vara roliga, att framstå som roliga. 

 

Jag är rolig. Det har jag alltid vetat. Men jag har också alltid vetat att jag aldrig kommer att bli rolig som yrke. Istället ägnar jag mig åt att studera det roliga. 

 

Lyssna gärna på Soran Ismails Vinter-program, det handlar (runt 37 minuter in i podd-versionen av programmet) ganska precis om det jag intresserar mig för.