Hannas Plats

Sytet med Kroatien är jobb. Men emellanåt har vi lite hopp och lek också. Det behövs.

 

Lustigt ändå att åka iväg 20 personer på charter. Alla andra som bor på hotellet har semester: det är ungdomar, pensiosar och allt däremellan. Och vi ligger och guppar i vattnet i stora sjok av bekanta mellan jobbperioderna. Doktorandkolonien satt i går i solen på stranden och pustade ut efter en dag med tur till vattenfall. Jag undrar vad de andra tror om oss. Det känns som att vi är en grupp med förväxta elever på språkresa. Allt vi väntar på är att ledarna ska spåra ur. 

 

Det är ett märkligt privilegierat liv jag lever. Det är inte första gången jag konstaterar det. Knappast den sista heller.