Idag besökte jag
Färghandlare Nordströms museum i Norrtälje. En historiskt intressant plats för mig personligen eftersom min pappa ägde färghandeln under 25 år innan den lades ner. Jag har tillbringat många timmar av min barndom i dess lokaler. På nedre våningen var själva färghandeln som Torsten Nordström en gång ägde och drev. Men Torsten var även en samlare av hög kaliber. Hans dröm var att en gång göra ett museum av sina samlade föremål. Själv bodde han en trappa upp från färghandeln. Där höll han hov för diverse kulturpersonligheter samt samlade på allt man kan tänka sig.
När jag var liten var jag uppe i Torsten Nordströms lägenhet och hjälpte till att dammsuga och damma några av hans samlingar. Det gjorde att jag nästan kände mig lite stolt över att gå runt uppe på muséet och titta på sakerna. Men jag kände viss sorg över hur många av hans hela servis-set stod där någonstans på vinden, oanvända samt hur nära dem jag en gång varit (rent fysiskt). Eftersom Torsten hade så många sidensjalar använde han dem i lådor, där andra hade papper.
Det är förstås extra kul att återse kulturarv där man själv har en del, om än mycket avlägset. Men framför allt tycker jag alltid det är spännande att kliva in i gamla hem där andra bott och levt hela sitt liv. Det känns speciellt. Att få komma dem så nära, trots att de varit döda i över 50 år.
Några minnen från min barndom i färghandeln:
- Med kompisar brukade vi smaka av sortimentet av sodastream-smaksättningar
- Bland vaxduksrullarna som satt på flyttbara stänger på väggen brukade jag gömma mig
- Parfymerna brukade jag lukta av med jämna mellanrum
- Skakmaskinen, jätterolig, bara man satte på locket ordentligt
- På lördagar brukade jag hälsa på pappa på affärn bara för att det ibland köptes fikabröd på Tösse bageri. Om inte så fixade jag det självklart.
- Det hände att jag slog in små saker, bara för att det var kul. En gång slog jag in tvål som jag sedan gav till en kund. Han blev väldigt glad.
- Lukten av gummihandskar, lösningsmedel, klor och kaffe.
Här låg en gång kontoret till färghandeln. Luckorna till nedervåningen var på den tiden av trä. Där nere låg delar av lagret. Inte en särskilt praktisk lokal i den moderna tiden.
