Rå men hjärtlig
Hm. Rå men hjärtlig är inte min grej direkt. Kanske i makens sällskap, annars kan det lätt bli som du beskriver. Plötsligt funkar det inte längre och det kan va svårt att "backa".
Trygg och tolerant stämning, tror jag passar mig bättre. Som en klasskamrat sa till mig en gång då jag pratat engagerat om nåt: "Du är en sån där känslomänniska, va?" Det tyckte jag var lite roligt sagt. Fram till den stunden hade jag tagit för givet att vi alla är det. :-)
Det har i många sammanhang varit min grej. Jag tycks dras till den typen av människor. Men som sagt, att backa är ju inte en möjlighet.
Vet precis vad du menar. Det där med "rå men hjärtlig ton" kan bli för mycket. Det finns alltid några som saknar fingertoppskänslan och balanserar på gränsen till elakhet, och då blir det helt enkelt inte roligt längre.
