Sjukdum och dummare

Det här året har startat med symptom på blodpropp i benet samt hjärntumör. Sedan jag flyttade till Umeå har jag utretts för två andra allvarliga sjukdomar. Jag vet, det allvarligaste jag lider av är hypokondri. Men hellre det!
 
Jag blir glad att det finns människor runt omkring mig som punkterar mig. Som lyssnar och hör mig. Som ställer de rätta frågorna. Som inte skrattar bort symptomen, men inte heller ger mig belägg för dem. Det är de där människorna som bråkar med mitt huvud som gör att jag får tänka nya tankar. Och det behövs. Nya perspektiv.
 
Jag måste omge mig med fler lyssnare, inser jag ibland. För oftast är jag den där lyssnaren och det är faktiskt ganska tröttsamt i längden. 

Kommentarer
Postat av: Matilda

Jag tror jag blivit mer hypokondrisk med åren, så fort man får för sig att man har en symptom som liknar något så är det kört. Och med släktens sjukdomshistoria så...
På något sätt är det lättare att punktera andras sjukdomsföreställningar än sina egna. Minns den natten när ett ex fått för sig att han nog hade panikångest. Jag ställde en fråga, konstaterade att nä, det var det nog inte. Ringde sjukvårdsupplysningen (de är ofta räddaren i nöden) och kom ganska snabbt fram till att det var influensa-feber (en rejäl och plötsligt sådan, förvisso).
Skönt att du har bra lyssnare!

2013-02-20 @ 19:48:31
URL: http://mystiskt.blogspot.com
Postat av: Fia

Men det är ju viktigt att kolla upp så att det inte är allvarligt när något känns fel.

2013-02-20 @ 21:20:30
URL: http://neverkeso.blogg.se
Postat av: Hanna

Matilda: Jag har också blivit värre med åren. Har hunnit med så många allvarliga sjukdomar de senaste åren.

Fia: Absolut. Men det finns också en gräns för hur många allvarliga sjukdomar man kan ha på några få år. Jag känner att jag måste välja mina krig. Eller byta vårdcentral.

2013-02-20 @ 21:27:57
URL: http://hannasplats.blogg.se

Skicka flaskpost

Namn:
Kom ihåg mig till nästa flaskpost

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0