Hannas Plats

Om jag inte kan få en egen måne vill jag ha en ö.

Naturlagar

Det finns vissa saker som är konstanta. Till exempel antalet gånger jag får frågan om jag är pojke eller flicka. 

 

Idag kom frågan på kabinbanan. Jag hörde en flicka säga "Ist das ein Mädchen" (är det en flicka). Jag vänder mig om precis lagom för att se henne peka ut mig. I vanlig ordning hör jag inte mammans svar, hon muttrar något tyst. Men jag vänder mig om och ler crazy lady. 

 

Jag undrar vad det är. Är det mina enorma muskler som får pojkar och flickor världen över att undra över mitt biologiska kön? I så fall kanske jag genast bör se till att sluta styrketräna så mycket

 

 

Jag rullade inte ner för någon backe även om jag var sugen. Mest för att jag en gång i barndomen rullade ner för en slänt med brännässlor, på mina goda bröders inrådan. Vill helst inte återuppleva det, av misstag.

 

Det har hänt några gånger att när jag har träffat en del personer så har först inte sett om det har varit en kille eller tjej. Fast några gånger har jag sett att det har putat fram ett par bröst under tröjan och då förstått.