Promenerflaneringsfri
En sak som jag sörjer (okej, starkt ord i sammanhanget, men ni fattar) är att jag inte har något bra promenadstråk i Umeå. Jag går gärna, men endast mot ett mål. Eller längs ett vackert promenadstråk. Detta låter sig näppeligen göras om man som jag bor på Haga. Inte nu i alla fall.
På sommaren och vintern promenerar jag gärna längs med skogsvägarna på regementet. Inte jättevackert, eftersom stora delar av "skogen" utgörs av kalhyggen. Men skog är skog, vindars sus, mygg osv. Alternativet är att gå i husområden, och det känns ju bara sorgligt.
Nä, helst av allt vill jag ha Årstaviken, eller något annat vatten går bra, att flanera längs med. Sätta mig på en sten, känna solen i rygg eller på kind. Höra änder kvacka förbi. Spegla mig i vatten. Allt det där mycket poetiska.
I Umeå har jag lite för långt till vatten. Om det nu är promenerflanera jag vill ägna mig åt så vill jag inte först behöva cykla alternativ gå en halv promenad först för att sedan strosa längs vattendraget. Nej, då får det faktiskt vara. Visst, på somrarna kan jag cykla ner till älven bara för att sitta på min favoritsten. Men dit är det i ärlighetens namn ganska långt kvar i utomhusgrader.
Så några promenader blir det knappast här. Såvida det inte är outgrundligt vackert på träden och jag får med mig kameran. Våren är inte en vackert-på-träden-period. Så jag blir mest inne. Bland bokträden. Alltså, böckerna. Och det går också bra. Bara man inte säger något till mamma.
Kommentarer
Postat av: Matilda
Du bor kanske på fel sida stan? ;)
Postat av: Fröet
Du skulle bott i sörmjöle. Eller på Teg nära böles:)
Postat av: Lennart
Jag går ofta långa promenader, gillar att hålla kroppen i form. Har en runda på ca 7 km och som går genom Majorna med alla mysiga landshövdingehus och andra äldre byggnader.
Postat av: Hanna
Jag bor på fel ställe för promenader. Men rätt ställe för skidåkning, om en säger. Men ja, närhet till Böles vore ju finfint.
Trackback
