Normbrottning
:-)
Det är svårt det där, man måste orka bryta normer. Och ibland blir man liksom en del av det utan att ha valt. Som förälder t ex, där blir man indragen i en slags kultur man inte kan helt undvika. Jag försöker i alla fall att inte tåga på fullständigt omedveten, försöker att tänka efter, att känna efter, och inte bara glida med. Jag vill vara fri. Jag vill vara fri att välja normen också, om det är så.
Älskar din sista mening, by the way. :-)
Jag önskar att jag bröt normer lite oftare istället för att bara bli arg. Det är lätt att känna och tänka men så mycket svårare att bryta invanda beteendemönster. Jag skulle vilja gå en normbrytarskola. Kanske du kan starta en!?
Smultron: Don't evet get me started om allt som handlar om barn. Jag blir fullkompligt mörkrädd när jag tänker på alla måsten som föräldraskapet innebär. Och där handlar det ju delvis också om att inte behöva utsätta barn för allt för stora normbrott. Fast varför då? Jo, för att vi inte vill att de ska vara utanför. Det är ju självklart. Jag tänker att om fler vågade låta sina barn vara annorlunda (vilket barnen säkert inte själva valt) så vågar fler. Och då kanske inte alla måste ha den senaste ajfåonen. Typ. Usch. Sånt gör mig arg på riktigt.
Frö: Haha, vet inte om jag precis är så bra på det heller. Jag blir mest bara förbannad när alla ska vara så stereoptypa och dessutom liksom fira det. Kan vi inte fira när vi gör icke-stereotypa saker. Jag borde ju haft en ritual med stor fest när jag rakade av mig håret till exempel. Fram för mer sånt.
Tror att du skulle bli ohotad drottning :)
Det behövs folk som bryter mot normerna eller åtminstone ifrågasätter dem
