Hannas Plats

Om jag inte kan få en egen måne vill jag ha en ö.

Sociala fenomen

Jag har just köpt, vad som skulle kunna vara, världens skönaste och mest fantastiska byxor. Ett par vindbyxor med fleece på insidan. Träningsbyxor. Jag vill flytta in i dem. De är perfekta för alla utomhusaktiviteteter vid just den här årstiden och ett tag framöver. Nu undrar jag: varför ska det vara så svårt att få både funktion och socialt accepterade kläder i ett?

 

Jag skulle gärna ha dessa byxor på mig även på jobbet. Men det är helt uppenbart att de är träningsbyxor. Och träningsbyxor har man inte på sig på jobbet, det är inte socialt accepterat. "Vanliga" byxor har aldrig någonsin funktionsduglighet för alla temperaturer. De flesta är i bomull eller andra material som inte lämpar sig när det är kallt. Dels suger de upp kylan när man cyklar snabbt, dels torkar de inte om man nu skulle börja svettas efter ett tag. 

 

Varför har vi inte kommit längre inom det här, som ju ändå måste vara ett problem som gäller de allra flesta i Sverige (och stora delar av världen)? Jag vill ha funktion och social acceptans i samma plagg. Tack! 

 

Tills dess går jag i dessa till jobbet. 

 

Jag hade för flera år sedan en föreläsare som alltid gick i träningsbyxor, t-shirt och inneskor. Det var hans stil. Ingen brydde sig nämnvärt.
I skolan gick det trender med sportkläder. Så nog är det socialt accepterat - i vissa miljöer...
Men jag tycker allt du kan gå i dem på jobb. De lät så härliga att jag är sugen på att skaffa ett par själv. Jeansen kommer snart att bli värdelösa mot kylan så jag behöver alternativa kläder. Och inte bryr jag mig särskilt mycket om socialt accepterad klädstil då jag har både mössa och jacka från barnavdelningen....

Då jag var runt 20 gick jag ofta omkring i träningsbyxor och även med tillhörande träningsjacka. Tyckte att det kändes lätt och skönt. Men efter ca 25 ungefär så har jag alltid haft bomullsl- eller ullbyxor (bland annat Hugo Boss) eller i kostym eftersom jobbet krävde det. Som kontorsanställd eller busschaufför så måste man ha kostym eller uniform. Speciellt på en revisionsbyrå. För ett par år sen utbrast mamma en gång - Du har väl aldrig haft ett par jeans på dig! Men där hade hon lite fel. Då jag var yngre sydde mamma byxor i bomullstyg åt mig eller så köpte hon manchester- eller gabardinbyxor åt mig. Jag har haft jeansbyxor på mig några gånger, fick några par av farmor i tonåren, men de gillade jag inte. Kändes fel på något sätt. Fast det är bara sån jag är, eller kanske har blivit?

Matilda: Det är lätt att säga att man inte bryr sig om sociala regler, men i längden kan det också vara jobbigt. Jag är ändå inget fan av att vara i normen, jag har ju inget hår och blir ofta misstagen för man av den anledningen.

Lennart: Ja, man utvecklas med åren också vad gäller kläder.

Har samma förälskelse fast i världens skönaste fleecetröja. Lätt beroendeframkallande..

Jo Hanna, du har nog rätt. Ibland finns det vissa sociala normer som det kan bli besvärligt ifall man väljer att gå emot.