Hannas Plats

Om jag inte kan få en egen måne vill jag ha en ö.

Jag och Jesus

Det blir tråkigare och tråkigare att fylla år. Mitt eget fel, förstås. Jag borde ju planera något kul bara helt enkelt. Men jag minns i Stockholm, när hela familjen klämde in sig i mitt kök, jag lagade flerrätters och vi drack vin och bubbel. En helkväll. Det var mysigt. Nu har jag bättre plats i lägenheten, men ingen familj som kommer på besök. 

 

Så då får man fira på annat sätt. Idag har jag gått och funderat på vilken den ultimata efterrätten är: chokladmousse, äppelpaj eller ingefärskaka. Dessutom har jag äntligen ramat in två bilder från resan down under förra året. Brorsdottern, L 7 år, var tyckte det var trist att jag var tvungen att jobba på min födelsedag, men hon blev på riktigt upprörd när hon fick veta att de inte sjungit för mig på jobbet, att jag inte skulle ha kalas och att jag därmed inte skulle få några presenter. 

 

Men det jag kan säga till 33-årsdagens fördel är att jag nu har uppnått den ålder då visdomen kickar in. Det var när Jesus var 33 som han började uträtta stordåd, detsamma gäller Buddha. Så jag hyser höga förhoppningar om livet framöver. 

 

Nu - och då. 

 

Födelsedagsfika. Ljus i pajen och allt. 

 

 

Tavlorna på väggen. 

 

 

29-årsdagen i köket på Söder, 2008.

 

 

Delar av familjen, delar av festbordet 2008.

 

2008 hade jag även två små ballerinor på besök.

Det ser mysigt ut, både nu och då. 33 är en kanonålder. :-)

Smultron: Jag hoppas det!

Jag tycker också att det ser mysigt ut både nu och då. Och 33 är absolut en mycket bra ålder! Grattis!

Såg mysigt ut i all sin ensamhet.
Det känns tyvärr som att när man fyller år så blir dagen mindre och mindre speciell. Kanske för att jag nästan alltid fått dela födelsedag med någon som varit "viktigare" eller att folk mest glömmer bort att jag har en födelsedag. Har man inte sin födelsedag annonserad på Facebook så fyller man inte år. Vilket i så fall betyder att jag kan med rättighet hävda att jag är bara 25 år och kommer alltid vara 25 år!?

Vi får ha ett litet bloggkalas! ;)

Grattis och hurra i efterskott :)

Grattis Hanna!!! Visserligen en dag för sent... du verkar ha haft en mysig födelsedag. 33 är en fin ålder, jag minns det som igår :-)

Tydligen blir man senil efter 33... Det var ju i måndags du fyllde år juh! F'låt...

Fia: Det hoppas jag.
Matilda: Men fy vad trist att bli brädad på sin födelsedag. Det skulle jag inte gilla.
Jazz: Taaack! Inte lätt att komma ihåg allt när man är så här gammal... :)