Grupprestation
När jag körde upp för körkortet (en tidig december) sa min besiktningsman att han inte tänkte ge mig körkortet i julklapp. Mitt hjärta ville stanna. Sen tillade han att körkortet hade jag fixat själv genom en bra prestation. Så var det sannolikt, och jag tackar honom i efterhand i tanken för att han gjorde det till MIN prestation.
Men egentligen kan vi inte prestera, eller i alla fall blir det väldigt svårt, om andra inte tillåter oss att prestera. Både genom att uppmuntra, genom att inte ignorera eller modfälla, genom att godkänna, genom att inte underkänna, genom att föredra konstruktiv kritik framför enbart negativ. Saker i livet är ofta svarta eller vita, men ibland handlar det om hur man ser på de där sakerna. Hur man väljer att se på något påverkar utfallet av vad det än må vara, en prestation eller ett problem.
Min inställning till livet och kanske framför allt jobbet, är att jag vill ha så roligt som möjligt. Jag har inga ambitioner om att vara bäst på något över huvud taget. Däremot hoppas jag på att jag när jag har så kul som möljigt, även kan få med mig saker som är bra sett ur prestationssynpunkt. Att jag får möjlighet att lägga saker på min lista, även om jag bara precis passerar över gränsen för vad som är godtagbart.
Och det är då vi talar om en grupprestation. För att jag ska lyckas, behöver jag människor som också vill att jag lyckas runt omkring mig. Oavsett om de gör det av god vilja, eller för att de väljer att se ser något mer än bara the rough surface.
"Min inställning till livet och kanske framför allt jobbet, är att jag vill ha så roligt som möjligt"-
Det är ju en fantastiskt inställning. :-)
Annars har jag funderat på dina kloka ord och jag tänker att jag kanske saknar en grupp? Och att det kan vara så mycket svårare, att det inte alltid räcker med att man vill att det ska gå andra väl. Att det kan krävas en hel del action ibland. Jag menar, ibland lýfts man av ett litet ord. Ibland behöver man att folk hämtar lyftkran. ;-)
Grupper är bra. Jag tror att vi alltid blir bättre i grupp. Vi kan trampa vidare på andras idéer, andra trampar vidare på våra. Och förhoppningsvis finns där någon med lyftkran om det behövs, gillar den metaforen.
Själv tänker jag att jag alltid känt mig bra under all skoltid jag har upplevt, antagligen just på grund av gruppen. I arbetslivet tycker jag att de där grupperna är svårare att hitta, vilket har gjort det svårare att prestera, eller att känna att det jag presterat varit bra. Alla är mer fokuserade på sitt. I skolan/på uni finns det oftast en grupp som man kan lyfta med.
Väldigt kloka ord!
