Hannas Plats

Om jag inte kan få en egen måne vill jag ha en ö.

Duracell

Mitt intresse för det militära har blivit utfodrat i veckan. Jag besökte batteri Arholma och deras fästning i berget. Det var allt jag möjligen kunde tänkas vilja ha: Skärgårdsliv, sol och en cool militäranläggning. Mitt sug efter att göra miliitär grundutbildning minskade inte precis när jag fick leva mig in i livet under det kalla kriget. Anläggningen rymde 110 man och en kanon, samt allt de kunde tänkas behöva för att överleva utan kontakt med omvärlden i en månad. Jag övervägde flytta in direkt. 

 

 

Stridshjälm på!

 

 

Nu kör vi, nu är det krig. Nej, fred. Nej, krig.

 

Pjäsen och jag. Och havet. Och dramatiska moln.

 

Lämnar Arholma och klarblå himmel. 

 

 

För betydligt mer dramatiskt väder. 

När jag var i Berlin förra veckan gick jag in på muséet vid Checkpoint Charlie och tittade. Där fanns det också uniformer och hjälmar, fast mer slitna.

Jag känner några som har tjänstgjort i omgångar på olika utlandsuppdrag, och de tycker att det är det viktigaste de har gjort i sitt liv. Några av mina bekanta är yrkesmilitärer, men några andra har tjänstgjort som hundförare (bombhundar eller personsök vid katastrofer) och några är tex sjuksköterskor och läkare och en tjej som har gjort en massa uppdrag är apotekare vid fältsjukhus. Ett otroligt viktigt men lite anonymt uppdrag. De som har åkt iväg har många svåra och jobbiga upplevelser, men känslan av att uppdraget är så viktigt gör att de gärna åtar sig nya uppdrag, gång på gång.