Hemma
Hemma igen. Allt är som vanligt. Som innan jag åkte.
Jag läser ibland saker jag skrev för väldigt länge sedan. Om sådant som är på insidan. Som är. Inte sådant som händer. När jag läser skräms jag över att jag tänker exakt samma saker nu som då. Har exakt samma rädslor. Känner exakt samma sak för mig själv och för andra människor.
Varför kan jag inte förändras? Jag reser iväg, flyttar, är alltid på väg någon annanstans. Någonstans där allt är annorlunda. Jag jagar. En förändring. Men jag hittar aldrig något, för det jag letar efter finns inom mig och jag orkar inte rota där. Så jag jagar vidare. Förtvivlat. Kommer hem och inser att det inte hjälper att ändra den yttre miljön. Det hjälper inte när det är det inre jag måste förändra.
Jag längtar alltid bort men hittar aldrig hem.
Köpenhamn i morse.
Kommentarer
Postat av: Lennart
Jag är imponerad av din teckning där! Själv kan jag nästan inte dra ett rakt streck.
Postat av: Fia
Jag tyckte om din teckning. När jag såg den tyckte jag omedelbart att den utstrålade integritet och kraft.
Postat av: Hanna
Lennart: Tack, vad snällt!
Fia: Åh, vad fint sagt. Det gör mig väldigt glad!
Postat av: Redshoecyber
Att prata med psykolog är bland det bästa jag någonsin gjort hittills. Ett tips kanske?
Postat av: Hanna
Hella: Tänkt på det många gånger. Frågan är hur fasen man gör.
Postat av: Jazzhoppan
Hur man än vänder sig har man alltid rumpan bak.
Terapi is the shit.
Postat av: Blingbling
Det kanske inte är meningen att du och det ska förändras. Men rota, det är spännande. KBT kan va nåt. Det har jag testat. Jag fick hemläxor.
Trackback
