Hannas Plats

Jag har kommit till två stora, om än inte oväntade insikter om mig själv. Jag ska nu avslöja dem.

1. Jag gillar att ha kul. Gillar inte att ha tråkigt. Det kanske känns självklart. Men det tänket genomsyrar allt jag gör. Om jag ska undervisa exempelvis så vill jag ha så kul under de där två timmarnas föreläsning att jag är helt färdig efteråt. Jag ger allt. Är det bästa jag kan vara. Om jag konstant får punktering på cykeln, då lär jag mig tycka att det är kul att byta innerslang på cykeln. Om jag inte alls känner för att städa så struntar jag i det. Ni fattar. Jag väljer inställning, gör tråkiga saker roliga eller struntar i dem. Inser att jag väldigt sällan känner att saker jag gör är tråkigt och nästan aldrig är uttråkad.

2. Jag är en utövare framför en iakttagare. Om jag ska på ett möte, om vad som helst, då vill jag vara med och härja - förlåt jag menar prata. Jag föredrar att spela piano framför att lyssna på musik (nej, inte alltid sant, för jag lyssnar också). Jag ritar hellre än jag går på museum. Om det ska grupparbetas vill jag ha en aktiv roll oavsett vad jag anser om själva arbetet. Jag KAN inte stå tillbaka dessa impulser. Jag vill GÖRA.

Jag tror att de två hänger ihop. För när jag är aktiv får jag också nästan alltid roligt. I alla fall uppbringar jag någon form av flow. Och alla vet ju hur skönt flow är. Som katarsis för själen. And a way of life.