Hannas Plats

Jag rev morötter till middagen ikväll. Det påminde mig om farmor. Lukten, färgen, konstistensen, smaken. Hon rev dem alltid på fina sidan av rivjärnet och serverade till lite vad som. Men framför allt till köttbullar och potatis.

Det var länge sen jag träffade min farmor. Hon dog när jag var bara 9 år, men jag har fortfarande många minnen förknippade med henne. Framför allt vad gäller mat. Lukten av spenatsoppa påminner om henne har jag konstaterat. Härom dagen på jobbet var jag på väg genom korridoren till fikarummet. Då slogs jag plötsligt av att det luktade farmors och farfars hus i Ångermanland. Lukten av kaffe, men ett alldeles speciellt kaffe. Farmor kokade alltid kaffe i en don Pedro. På jobbet har vi en pressobryggare. Det är lite samma grej. Man låter hett vatten och kaffe få blanda sig innan kaffet på olika sätt pressas bort efter några minuter. Det luktar likadant. Det luktar farmor.

Min farmor var även en early adopter när det kommer till exotisk frukt. Kumquat, physalis och litchie serverades på hennes fruktfat redan på 80-talet.

Idag var det de rivna morötterna. Det blir alldeles särskilt gott och saftigt när man river dem med på den fina sidan av rivjärnet. Och det smakar farmor.