Hannas Plats

Minns ni det där brevet jag skrev, för nästan två månader sen. Ja, jag fick aldrig något svar på det. Men det gör inget. Ibland kommer jag på mig själv med att skratta till över att jag alls skrev det. Vilken ingivelse. Men jag ångrar det inte. Man behöver inte alltid få respons för att det ska vara betydelsefullt. Ibland är det själva skrivandet i sig och att jag faktiskt skickade det, som betyder något.

Det känns nästan som att jag fick det där avslutet som aldrig riktigt blev av för 10 år sen. Och det är gott nog.