Hannas Plats

Den där ångesten kan komma plötsligt. I början av veckan försökte några kollegor ge mig dåligt samvete för att jag inte tänkte jobba de röda dagarna/klämdagarna. Men jag tänkte minsann vara ledig. Igår drog jag dock fram ett dokument och skrev ett stycke, för att det skulle kännas lite bättre.

Igår kväll kom jag dock på att det är så här det ska vara nu. Känslan av att aldrig vara ledig kommer att pågå i år. Utan avbrott. Jag har blivit bra på att ta ledigt, ta avbrott, ge mig själv ro. Men med andra som ständigt pådyvlar mig ångest (jag är mycket lättpåverkad för ångest) så kommer det att kunna gå åt helvete. Det är alltid "ja, i början kan man lätt känna sig lugn, men jag vet hur det blir på slutet.." Alla kollegor har gjort samma sak som jag och "vet". Kan tänka mig att det är lite som att vara gravid. Alla andra vet bäst och har erfarenhet, berättar hur det ska vara.

Min kropp sög upp den där ångesten inatt. Så mycket oro en kropp kan suga upp. Ren fysisk smärta till slut. När sängen plötsligt känns som en spiksäng.

Alltså jag gillar ledigt. Tror kropp och hjärna behöver ledigt. Gärna (hjärna) utan ångest.