Hannas Plats

Jag har fått ny roomie på jobbet. Det har varit osannolikt skönt att ha ett rum för sig själv. Människor som hälsat på har också gett mig bittra kommentarer som: Vilket stort rum du har! Jag har snabbt fått förklara att jag delar rum med Mållgan, men snart kommer det någon ytterligare - och då blir vi ju tre.

Nu är det i alla fall slut på musikpoppande, sittdansande, självkonversationerna och allt det andra som stör. Jag blir tyst som en mus så fort någon flyttar in. I och med det brukar också kreativeteten och arbetslusten fly bort från mig. Ett dåligt omen.

En kollega påpekade att det verkar vara något med mig och ryssar. Det här är andra ryssen jag delar rum med nu sedan jag började här. Jag kan bara konstatera att, ja, det är något med mig och ryssar. Vad bör jag lära av detta? Är Ryssland mitt öde? Borde jag egentligen flytta dit?!

Läs även andra bloggares åsikter om rumskompis, Ryssland, öde