Jag ska ge dig
Iverkliga livet är jag nästan lite blockerad. Kan inte ta till mig och kan inte heller ge på ett sätt som känns naturligt och normalt för mig. Det känns nästan lite tragiskt och verklighetsfrånvänt. Men vad gör man åt sånt?
jag tror det är en träningssak att ge i det verkliga livet. att våga. och utmana sig själv.
Tur att man lever i en tid av internet, så att man får fram det någonstans. Känner igen mig. Det är lätta säga fina saker tex via sms, men svårare öga mot öga. Kanske för att det känns mer.
Så du menar att de kontakter man har på internet inte räknas till verkliga livet? Du använder IRL och inte AFK alltså... (Titta jag kan använda chatspråksförkortningar!)
Kanske är rädslan för att bli avvisad mindre på internet? Som Ester kommenterar - det känns mer ute i världen.
Lina: En träningsvärk också.
Ester: Jo, det är nog så. Det är så svårt att visa att det känns live. Det blir som att man nästan tramsar bort det, eller också tramsar den man säger det till bort det.
Karin: Jag använde inget av dem va? Internetlivet är verkligt. Fast inte riktigt riktigt verkligt heller eftersom alla mänskliga funktioner uteblir. Själva mötet. Tror det är en viktig del av verklighetskänslan.
Jag tycker nog ändå att avvisanden är ganska jobbiga även på internet. Däremot är det lätt att lovebomba exempelvis eftersom jag slipper skapa ett särskilt tonläge eller en min. Tror faktiskt att det är det som är det allra svåraste i verkliga livet - att våga vara där med alla sinnen och möta den man lovebombar.
Känner igen det där...
Det är lättare att gömma sig bakom en skärm än att verkligen vara 100% social i verkligeheten.
Och så är det så himla skönt och kul när man skriver några rader om något tramsigt eller märkligt och så svarar fem personer på det!
