Hannas Plats

Det är inte det att jag glömmer det här med att man kan välja att vara lycklig. För oftast kan jag ganska lätt göra det. Men jag känner ibland att jag måste revidera det där enkla i att välja. Tänk om jag väljer fel, om jag nöjer mig genom att bara bestämma mig för att vara lycklig. Det kanske finns något bättre? Så jag måste välja att vara miserabel ett par dagar. Fundera på vad jag skulle vilja var annorlunda.

Efter den där lätta ångesten, eller ledsenheten, så är det som att det är lättare att välja lycka igen. För jag glömmer allt jag har att vara lycklig för. Det är när jag varit ledsen några dagar och kommer ut på den andra sidan jag känner mig som mest levande, som närmast mig själv och människor runt omkring mig. Då vet jag att jag inte helt har stängt av, utan att det fortfarande finns en levande människa också inuti mig.

Det är det jag glömmer. Jag vill vara säker på att det faktiskt är så att jag inte helt stängt av. Och att jag är lycklig. Jag har reviderat. Och bestämt mig igen.