Livskris med litet L
Krisen är till största del över, men jag har valt att ta den på allvar den här gången. Jag förstår att det är något som inte är som det ska. Jag blir lite förbannad på mig själv över att jag går ner mig så totalt över normer. Jag borde ha vant mig vid att jag inte alls faller inom normen. Jag är tvärtom långt utanför. Men jag glömmer. Det är så lätt hänt. Jag måste acceptera att det är så och att jag går min egen väg. Det är inte det att någon annan dömer mig, det är bara det att alla vägar som är utstakade av andra och som man läser och hör om ser ut på ett visst sätt. Jag känner inte alls igen mig i den där utstakade vägen. Känner inte igen var jag borde vara som 30-åring. Och det gör mig förstås ledsen ibland.
Så nu är jag i stadiet förnyelse. Jag känner mig lite starkare och för nu faktiskt som en helt ny människa. Jag måste fortsätta att vara den jag är. Och acceptera mig för det. Men det är inte så lätt att försöka krossa gamla mönster och framför allt att inte låta mig nedslås av allt som borde vara. Men jag känner att just nu klarar jag av det. Jag vet ju att normerna inte passar mig, att de inte skulle göra mig lycklig. Men visst finns det dagar jag önskar att jag var annorlunda. Lite mer som normen.
Nöjdstadiet finns där ute. Kanske kan jag hitta det. Även om det aldrig går att stanna i det.
Jag önskar också att jag skulle kunna börja prata om det här någon gång. Men jag får ta en sak i taget! Jag har i alla fall återvänt till världen från min kokong.
jag vill höra mer av det du upplever här. blir orolig för dig men samtidigt glad över att du nu känner dig starkare. det är ju det som är det fina med kriser, att man förhoppningsvis blir starkare när man tar sig ur dem.
normer. ibland hatar jag allt som har med ordet att göra. faller in i ekorrhjulet och bara är..som normen vill att jag ska vara. men är det vad jag vill egentligen? och hur vet man det? vad man vill?
kram
Jag tycker att det låter som att du redan har tagit dig ur den. Och förmodligen en aning starkare än innan. Jag lever inte heller efter den där utstakade normen/vägen. Och vill aldrig göra det. Vill bara leva som jag vill leva mitt liv. Ingen annan ska bestämma hur jag ska leva det. Du är inte ensam! Ibland är det svåraste att bara acceptera. När man gjort det, vänder det uppåt igen. Kram
Lina: Nej, det är ofta jag undrar vad jag egentligen vill. Alltså hur vet man vad som är ens egen vilja och vad som är något annat som kommer utifrån. Det är otroligt svårt! Jag är glad att du och alla andra bloggare finns. Det hjälper otroligt mycket. Kram
Hella: Så är det nog. Jag tror och känner att det är på väg mot något bra. Måste försöka surfa på den vågen. Kram
Vad stark du är!
Och tack för att du skriver så fint och öppet - det hjälper att veta att "alla andra" inte har så perfekta liv som det är lätt att inbilla sig när man själv försöker kämpa fram mot förnyelse- och nöjdstadiet.
Som jag brukar säga; Det är modigt att vara sig själv!
Men fan vad svårt det är.
Kärlek å styrka till dig.
Karin: Tack, det värmer!
Jazz: Tack, fina! Inte är det lätt.
Föga tröstande i stunden kanske, men kriser är en -om man vill-bra väg till insikt och förändring. Skriv ner sånt du vill uppnå och fundera på hur du vill nå dit. Normer ja. De ger social acceptans men min upplevelse är att man skapar närmare band till människor genom att skapa sin egen norm, bara den är inom lagliga gränser.
Hej nya Hanna!
Jag tycker att det är positivt att du tar det på allvar nu. Att du skriver om det. Ordar det. Då blir det mer kontret och därför enklare att arbeta med. Men lätt är det nog aldrig.
Jag vet inte vad du syftar på när du skriver att du inte tillhör normen. Och vad är normen? Skit i normen! Du är så stark och ska vara stolt för att du är du. Du ÄR stolt för att du är du.
Jag läste ditt inlägg igår men fick inte ro att svara. Och inte blir det mer genomtänkt för att jag fått tid på mig...
Svårt att råda, för du väljer ju den väg du är mogen för. Men, trots allt tror jag att det är bra att gå och prata med någon. Någon som kan hjälpa en att sortera tankarna lite. Den lyxen borde jag kanske själv unna mig. Istället för nytt nagellack och gravad lax.
Du kommer att hitta ditt nöjdstadie, men säkert inte stanna där för alltid, det gör nog ingen egentligen. Mycket vill ha mer sägs det ju så vad krävs för att vara nöjd för alltid, går det att vara nöjd för alltid? Försök att inte tänka på hur det borde vara, för som du säger skulle du ju inte vara lycklig med normen. Kram
08: Jo, lagliga gränser är väl en lagom norm.
Doc: Hej, gamla Doc!
Cosmic: Det är alltid svårt med normer. Det är när man faller utanför dem som man märker att man gör det. Ibland blir det påtagligt att det är opraktiskt och jobbigt och det finns väl någon form av gräns för vad man orkar helt enkelt. Det är inte bara lätt att skita i konventioner.
Ester: Jag har tänkt det många gånger. Vet inte om det blir av.
B: Nä, det gäller att veta vad man blir lycklig av. Det gäller att fundera på vad jaget vill och vad som är vad andra vill. Det är inte alltid lätt att avgöra vilket som är vad. Faktiskt.
Ack ack, det där med att hitta sin plats i livet är inte enkelt! Ju mer tid man ödslar på det, ju mer vilsen känner man sig. Och tyvärr går det bara tillfälligt att fly bort från eländena.
På sätt och vis var det för mig en flykt till London, men det hjälpte mig att hitta tillbaka till den jag var för si så där 5 år sedan och som jag saknat. Dessvärre sitter gamla mönster i fortfarande, och åka hem till jul är inget jag jublar över.
Vi får peppa varandra, jag tror det är därför bloggar finns, för att ge stöd.
Så tar vi ett steg i taget, allihop tillsammans!
Matilda: Jo, det är ganska lätt att fly rent fysiskt. Det är något jag har varit bra på hela mitt liv. Nu senast blev det väl något av en flykt till en ny stad. Tror att livskrisen blir ett faktum eftersom man hittar rutin i allt. Och nu ska jag ju vara här ett tag, minst.
Håller m Ester, prat är skönt. Eniro-à försäkringskasseansluten samtalsterapeut, så slipper du iaf obehagligt stora kostnader. Värt pröva, jag gillar att ha en shrink. Känns bättre än att mala problemen alldeles själv
08: Ja, kanske ska göra det.
