Eufori
Så jag gjorde det.
Och aldrig förut har jag varit så nära mina känlsor kan jag säga. Total lycka och livskris. Och alla steg däremellan.
Den här veckan känner jag en ny eufori. Massor av saker att glädjas över:
- Jag ska till Stockholmen (förstår inte sen när det blev så attraktivt)
- Jag ska möta upp ett helt gäng twittrare i olika former och sammanhang
- Jag ska jobba hemma imorgon (det skulle tydligen bli ganska kallt där ute)
- Jag har cyklat (typ) säkert med dubbdäck på snön
- En av mina twittrande vänner trodde att jag var man (och jag blev orimligt glad - jag har ändå bild!). Så till slut har jag blivit könsöverskridande.
- Jag har fina människor runt omkring mig (en särskild som alltid förser mig med sånt jag saknar här norröver - idag två reflexclips för en säkrare tillvaro i trafiken)
Du är sjukt tuff som flyttar somdu gör. Jag skulle inte klara det, inte nu längre. Men det är lärorikt! Och en sak till- visstkänns året längre? Gamla rutiner = tiden rusar. Iaf är det så för mig. Förändringar gör oftast att tidsruset stannar upp. Eller hur är det för dig?
08an: När hjulen rullar på så går tiden fort, men den är så likformig att tiden känns kort. Men när man gör olika saker, har haft mycket tid att tänka och göra olika saker (typ vara arbetslös) så känns tiden mycket längre. Jag har hunnit med så mycket i år, hunnit vara på så olika platser i tillvaron. Så jo, förändring får tiden att stanna upp, blir längre. Jag antar att det är celler i hjärnan som växer för varje gång man gör nåt nytt :) Dessutom är du otroligt tuff som gör din grej! Kudos.
Underbart att du har så mycket härligt omkring dig nu!
