Hannas Plats

Jag håller på att utmana en av mina största rädslor i livet just nu. Den är uppbyggd i en massa mindre beståndsdelar. Jag försöker beta av dem lite i taget. Jag tar babysteps, har heaps and heaps av ångest i perioder. Men jag fortstätter. Babysteps.

Det är inte lätt. Inte för mig. Tur att jag har en betydligt coolare tourguide. Även om jag i mina stunder av avgrundsångest förstås är helt själv. Min räddning när jag går igenom avgrundsångesten är att jag tror att för varje tillfälle kommer den att bli lite lättare att hantera. Den kanske inte dyker upp lika ofta. Jag vet ju att belöningen kan bli stor om jag klarar mig igenom detta. Alltså att utmana sina rädslor är inte små saker. Det kan leda till stora saker.

Eller som idag, frukost på sängen.