Lantlollan
Jag gillar att vara på landet. Min frid bor där. Där är det jag och fröken Snigel som morgondoppar. Inte tillsammans dock.
Ändå kände jag mig lite som Roland i Torsk på Tallin när jag tände ljusen och intog middagen allena. Vet inte varför jag plötsligt kände mig lite ensam.
Ändå kände jag mig lite som Roland i Torsk på Tallin när jag tände ljusen och intog middagen allena. Vet inte varför jag plötsligt kände mig lite ensam.
Kommentarer
Postat av: Ester
Ååååh, vad härligt med landet!
Ensamheten ser behaglig ut på bild.
Hoppas att det var så.
Postat av: Lina
längtar också till landet...mycket.
Postat av: smultron
Haha, jag fattar precis. Har också känt mig som Roland ibland.
Postat av: Hella
Åh du och Fröken Snigel - perfekt kombo tycker jag. Tystnad och ensamhet är ibland oerhört skönt, men oftaste när den är självvald :)
Postat av: Hanna
Ester: Landet var hääärligt!
Lina: Jag hoppas på att få vara där lite mer snart.
Smultron: Det är inte en trevlig känsla.
Hella: Oftast gillar jag att vara själv. Ibland bara anfaller ensamheten helt oväntat.
Postat av: Karin
Äta själv är lite tråkigt - bok som sällskap är bra!
Postat av: Hanna
Karin: Eller tänka på sin egen kanske :)
Postat av: Karin
Ännu bättre! =)
Postat av: Hanna
Karin: Mycket tänkande liten verkstad.
Trackback