Hannas Plats

Jag i telefonen till ett företag som förvaltar en skvätt pengar: - Hej, jag skulle vilja veta när min utdelning skedde år 2008.

Chefen på företaget: - Ingen aning!

Jag, inte alls förvånad: - Nehej, vem vet det?

Chefen på företaget: - Jaa du. (Lång paus) Vem kan veta det? (Lång paus) Hon kanske. Men hon jobbar väldigt sporadiskt. Kommer nog inte förrän tidigast imorgon. Kanske.

Jag: (Väntar tyst och tålmodigt vidare.)

Chefen på företaget: - Eller han kanske. Han vikkar för henne. Så han är ju här. Han borde veta. Han gör ju våra bokslut, så han borde kunna se det. Borde han. Kanske. Utan att skicka runt dig allt för mycket. Varför vill du veta det förresten?

Jag: Ja, men det ska väl för i helvete du skita i gubbe. Men du förvaltar mina pengar så du borde väl ha någon slags koll på vem det är som ser till att de finns någonstans och när ni gör utdelningar. Eller?

Nej, det sa jag inte. Jag svarade istället snällt på hans fråga.

Chefen på företaget: (Suckar mycket djupt) - Ja, men prova ring honom. Han borde veta.

Jag: - Tack då provar jag det!

Han har ännu inte gått att nå på telefon. Av någon anledning ser jag en praktikant framför mig. Mina förhoppningar om att få svar på frågan är mycket låg. Dessutom verkar ingen på stället någonsin vara på plats och svara i telefonen. Så förutom att de inte riktigt vet hur de sköter mina pengar så verkar de ha ett rätt skönt arbetsklimat. Jag gissar att de mest fikar på dagarna.