Stridspitt?
Har de senaste veckorna följt dokumentären Världens undergång, samtligt material är restaurerade filmer som modiga personer lyckades fånga krypandes runt bland skyttegravar och annat. Jag tittar även på Band of brothers, även om det känns konstigt när plötsligt Vänner-Ross dyker upp mitt i kriget. Kvalitet på den serien.
Utöver fackböcker om kriget sväljer jag skönlitteratur.
Jag undrar varifrån det här intresset kommer? Min pappa älskade allt som hade med stridsflyg och flottan att göra. Själv svalde jag en 800-sidors skildringar av judarnas liv i Warsawaghettot redan som 15-åring. Så det är inget nytt påfund det här.
Det är verklighet i dess grymmaste och fulaste form. Det är väl det som gör det så fascinerande.
Verkligheten slår alltid fiktionen.
Men jag tror jag fick en överdos av dylik litteratur och dokumentärfilm i samband med 60-årsminnet... Ibland kan verkligheten bli för mycket.
Tänker på Elaine, när hon sitter i limon och underhåller den ryske författaren och Jerry slagit i henne att War and peace ursprungligen hette War what is it good for...garvar varje gång jag tänker på det.
Test
Sorry, men jag har lite stul med att skriva kommentarer. Det har fuckat upp. Nu tycks det gå igen =)
Såg dokumentärerna om atombomben, Läskigt.
Karin: När jag såg Saving private Ryan kände jag att det var allt för nära. Allt för mycket krig.
Magnus: Jag tänker på den sentensen hela tiden. Folk fattar inte alltid. Jag är helt Seinfeld-skadad.
Bling: Det var riktigt obehagligt med svampen.
Kuddkrig är bättre och snällare
