Hannas Plats

Jag inser att jag ännu inte förlikat mig med mitt utseende. Alltså inte en särskilt kroppsdel, utan snarare helhetsintrycket - särskilt på lite avstånd som när man står i en gigantisk danssal med andra, framför en gigantisk spegel. Då känner jag inte riktigt igen mig själv. Jag ser inte alls ut som jag tänker mig att jag gör.

Jag ser alldeles för späd ut och helt utan pondus. Jag ser mig inte alls så. Jag tänker på mig själv som stadig i marken och med pondus. Hur fel jag har!

Idag upptäckte jag dock något glädjande med mina armar och axelpartiet. Det tycks ha biffat på sig lite, lite. Kan det vara en ganska hög frekvens av armträning i form av handstående i kombination med stort intag av smör i form av chokladbollar?

I så fall tänker jag fortsatta på den inslagna banan.