Jag och Dan
Jag tröttnade ganska rejält på Roberg Langdon och hela dramatrugin / upplägget efter att ha läst da Vinci-koden och Änglar och Demoner i rask takt.
Men ändå så sitter jag och sträckläser den Förlorade Symbolen nu, några år senare. Jag snackar förstås om Dan Browns senaste bok.
Det är något med miljön som verkligen fångar mig. Känslan av att Robert befinner sig i trygghet, med mäktiga personer, i mörker, i labyrinter, steget före som gör att det nästan är som en av mina egna drömmar där jag ändrar förutsättningarna själv och gör som det passar. Det finns en trygghetskänsla hela tiden. Självklart vänder sig allt emot honom, saker är inte vad man tror och så vidare. Men det är ju det som skapar spänning.
Så jag är fast igen. Säga vad man vill om Dan Brown, men killen är smart. Vilka tankar han samlar ihop i sina hisnande berättelser.
Men ändå så sitter jag och sträckläser den Förlorade Symbolen nu, några år senare. Jag snackar förstås om Dan Browns senaste bok.
Det är något med miljön som verkligen fångar mig. Känslan av att Robert befinner sig i trygghet, med mäktiga personer, i mörker, i labyrinter, steget före som gör att det nästan är som en av mina egna drömmar där jag ändrar förutsättningarna själv och gör som det passar. Det finns en trygghetskänsla hela tiden. Självklart vänder sig allt emot honom, saker är inte vad man tror och så vidare. Men det är ju det som skapar spänning.
Så jag är fast igen. Säga vad man vill om Dan Brown, men killen är smart. Vilka tankar han samlar ihop i sina hisnande berättelser.
Kommentarer
Postat av: Lina
det är nästa bok jag ska läsa;)
Postat av: Magnus
Lika mycket cliffhangers nu som då?
Postat av: Hanna
Lina: Mycket nöje.
Magnus: Skoja inte! Minst ett par stycken per kapitel. Mannen är king på cliffhangers.
Postat av: Fia
Tror du inte att det är den här blandningen av vetenskap, action och snurrad fantasi som gör att det blir så fascinerande? Plus att grabben kan uttrycka sig väl!
Postat av: Jazzhoppan
Mycket bra bok, I'm hooked!
Trackback
