Hannas Plats

Akrobatik. Jag blev så besatt av akrobatiken första gången att jag snabbt dubblade veckans insats med 100 procent. Två pass i veckan blir det.

Några insikter efter gång två.

1. Hanna vs målet = 0-1. Jag kanske ska ha delmål inför mitt tilltänka mål - att göra en flickflack. Att lära mig handstående nedrullning är ett bra delmål för mina svaga armar och handleder kan jag säga. Just nu måste jag ha mer än pass. Någon får hålla ganska hårt i mina fötter för att jag ska stå still där uppe. Men det ska gå framåt.

2. Hanna vs uttrycket = 0-1. Det är bra för mig att bryta av all dans med något som är ett helt nytt fokus. Ingen musik att följa. Bara sträckningar, spänst och teknik. Det är kul. Jag kan helt lägga tankar om uttrycket på hyllan två studiopass i veckan.

3. Hanna vs muskelminnet = 1-0 Jag har gjort det här förut. På den tid kallade vi det gymnastik. Det är mer än 20 år sen jag gjorde det utanför skolan - jag var kanske runt 8 år. Det känns bekant i min kropp. Tyvärr lärde jag mig aldrig göra handstående nedrullning den gången. Jag skyller på mina klena armar och den där rädslan som för ofta överskuggar allt.

4. Hanna vs mattan = 1-0. Lämna alla tankar om rädsla hemma. Bara gör det. När man plötsligt ska göra två kullerbyttor på raken med upphopp emellan och sedan en hjulning så ligger fokuset på att minnas hela serien, snarare än att oroa sig för att bryta nacken när man går in i kullerbyttan med fötterna en halvmeter ovanför marken.

Det finns en insikt till. Jag suger lite på den. Av rädsla för den totala förnedringen.