Höstmelankoli
Jag vet inte vad det är hösten gör med mig, och om den alltid gör detta med mig. Denna melankoli. Hela det här året är ett myller av tankar och tankar, längtor och längtor. Inga svar, inga öppningar, ingen ventil. Men de briserar inom mig.
Hannas nya lilla svarta är att gråta. Till böcker, till filmer och till vardagen. Som en ventil. Som inte funkar.
Resultatet idag var 10 timmars sömn. Jag vaknade pigg. Och halva dagen hade gått.
Läs även andra bloggares åsikter om tiden, längtan
Hannas nya lilla svarta är att gråta. Till böcker, till filmer och till vardagen. Som en ventil. Som inte funkar.
Resultatet idag var 10 timmars sömn. Jag vaknade pigg. Och halva dagen hade gått.
Läs även andra bloggares åsikter om tiden, längtan
Kommentarer
Postat av: Patrik
Jag vet inte om det är en tröst, men du är inte ensam. kram.
Postat av: Ester
Precis. Och det är nog inte ditt fel.
Allt är ju grått så här års!
Postat av: Therrorese
Uff, jag gråter oxå. Helt utan anledning ibland. Eller i alla fall med väldigt konstiga anledningar. Tårar i tv-rutan klarar jag inte...
Trackback
