Släktband

Ska det behöva ta närmare 30 år att se sambanden? Sånt där som en kriminalpolis listar ut på mindre än en pocket. Mamma är lik sin mamma. Det vet jag. Jag ser det. Vet precis hur min mamma kommer att vara om en si så där 25 år. Men jag då? Vad har jag för del i det?

Mormor tyckte att hon såg mamma på varje bild som jag visade av mig utifrån stora världen. Varje gång var jag tvungen att poängtera. Det är jag. Minä. Jag.

Men jag inser också att jag och mormor, vi tänker lika. Säger samma sak, handlar efter samma princip, suckar till och med unisont. Vi är bördiga av samma släkt. Det är tydligt. Och först nu kan jag till fullo faktiskt också uppskatta det. Jag skrattar igenkännande och säger - vi är likadana, jag och mormor.

Så är det det där med matlagningsintresset - och kunskapen. Den verkar hoppa över en generation. Men jag har det definitivt från mormor. Glömskan däremot, den har de båda två, mamma och mormor. Själv har jag minne som en elefant. Jag tror glömskan hamnade hos brorsan istället.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Kommentarer
Postat av: Magnus

Det gäller att lyfta fram det positiva släktbanden och försöka ändra de som inte är lika smickrande. Håller helt med om att man har mer med sig från sin släkt än vad man kanske vill erkänna.

2009-05-30 @ 09:43:56
URL: http://papamac.blogg.se/
Postat av: Kotte

Tror snarare så att det är alla filmrepliker och sångtexter knuffar ut de andra minnena hos din bror :)



Roligt att du kan se den röda tråden hos er så väl.

Och uppskatta den!

2009-05-30 @ 10:27:44
URL: http://enkottestankar.blogg.se/
Postat av: Lina

Ja, ju äldre man blir dessto mer tydliga blir alla likheter;) Ibland känner jag att jag uttrycker mig precis som min mamma

2009-05-31 @ 17:51:46
URL: http://litenfro.blogg.se/

Skicka flaskpost

Namn:
Kom ihåg mig till nästa flaskpost

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0