Ge mig nåt som känns

Att komma hem är så mycket mer än att bara sätta ner väskan. Hjärnan sätter igång att arbeta. Reflektioner vägs samman. Dags att summera sitt liv som varelse.

Vad har jag längtat efter? Vad väntar mig hemma? Vem har längtat efter mig? Reflektioner och summeringar rullas upp framför ögonen. När svaren uteblir är det enda som finns kvar en känsla av meningslöshet.

Vad gör jag? Vart är jag på väg? Det kanske bara är dags att börja ifrågasätta vad det är jag håller på med på riktigt.

På riktigt.

Jag åkte till Finland och kände att jag lika gärna kunde stanna kvar där. Hellre faktiskt. Mormor kändes viktigare än något som väntar i Stockholm. Där finns helt enkelt inte riktigt något för mig.

Och det kan man kanske tycka är lite tragiskt, när man är närmare 30 år.

Jag frågar Jocke Berg vad jag har byggt de senaste 9 åren?

Och han svarar: Ingenting.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Kommentarer
Postat av: Tom

Är på väg till Finland, förhoppningsvis i sommar. Aldrig varit där. Lär finnas en Arabia-outlet i Helsingfors som lär vara fantastisk.



Låter som du söker efter dina rötter. Eller en 30-årskris kanske?





2009-05-31 @ 23:52:07
URL: http://typpapper.blogg.se/
Postat av: Lina

det är jobbigt att vara spridd....att inte riktigt höra hemma. Kram

2009-06-01 @ 16:08:47
URL: http://litenfro.blogg.se/
Postat av: Magnus

I bland kan man inte se det man byggt förrän det är färdigt. Nån dryg jävel hävde ju med bestämdhet att Rom inte osv...

2009-06-01 @ 17:04:53
URL: http://papamac.blogg.se/
Postat av: Hanna

Tom: Åh, njut av Finland. Finsk design är den bästa! Klart jag krisar...



Lina: Ja, det är rörigt.



Magnus: Men man vill i alla fall se att man är på väg. Att det åtminstone är en byggarbetsplats...

2009-06-01 @ 21:48:31
URL: http://hannasplats.blogg.se/

Skicka flaskpost

Namn:
Kom ihåg mig till nästa flaskpost

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0