Hannas Plats

En epok har gått ur tiden. Cityakutens sista avsnitt sändes igår. Det var härligt långt. Jag kunde inte få nog. Grät redan innan det börjat. Grät mig sedan igenom mer eller mindre hela avsnittet. När gamla ansikten dök upp. Hela säsongen har de dykt upp i ett eller annat sammanhang. Alltid har jag fått en klump i halsen. Cityakuten och jag har hängt ihop så länge, hela mitt vuxna liv. Jag har sett repriserna flera gånger. Karaktärerna är nästan som vänner.

Är det ännu ett tecken på att livet börjar om just nu?



Läs även andra bloggares åsikter om cityakuten, vemod, avslut