Hannas Plats

Jag har tagit mig igenom ytterligare en lång dag av osäkerhet. Våndats, lidit.

Gårdagen var ett långt töcken av rädsla, som aldrig kulminerade, men aldrig heller lade sig. Någon hade gjort om programmet vilket snabbt förde mig till en ny framläggningsdag. Idag.

Det här har varit en rädsla jag inte kunnat kontrollera. Obekväma, skrämmande tankar har jagat mig genom de senaste två nätterna.

Jag passerade dock. Det såg ut att gå bra, få frågetecken. Men min stora brist gjorde sig inte osynlig, förstås. Jag visste om den.

Det sista obehaget hoppas jag ska ge med sig under kvällen. Nöjd är att ta i, men jag är ändå lättad.

Läs även andra bloggares åsikter om avslut