Impossible is nothing
Jag sover mindre och mindre. Låter tankarna ta över. Tänker att det är det jag vill. Låta tankarna ta över, fantasier bli vardag. På nätterna. Jag låter det hända.
Ju mindre jag sover, desto tröttare borde jag bli på kvällarna. Men det funkar inte så. Jag lägger mig tillrätta i sängen. Släcker lampan. Och slår på filmen. Den i huvudet. Och låter den rulla. Vill inte somna. Bara vara. Där.
Verklighetsflykt? Man vänjer sig. Jag vänjer mig. Vid allt. Också flykten.
Och om ett tag kommer jag att säga: I wish I could sleep.
Kanske minns jag inte längre hur man gör. När man släpper taget. Låter stenar sjunka till botten. Där de ändå hör hemma.
Läs även andra bloggares åsikter om sömn, verklighetsflykt, vana
Ju mindre jag sover, desto tröttare borde jag bli på kvällarna. Men det funkar inte så. Jag lägger mig tillrätta i sängen. Släcker lampan. Och slår på filmen. Den i huvudet. Och låter den rulla. Vill inte somna. Bara vara. Där.
Verklighetsflykt? Man vänjer sig. Jag vänjer mig. Vid allt. Också flykten.
Och om ett tag kommer jag att säga: I wish I could sleep.
Kanske minns jag inte längre hur man gör. När man släpper taget. Låter stenar sjunka till botten. Där de ändå hör hemma.
Läs även andra bloggares åsikter om sömn, verklighetsflykt, vana
Kommentarer
Postat av: Beyonce
Att släppa taget kan vara det svåraste som finns.
Postat av: Hanna
B: Ja, så är det.
Trackback
