Hannas Plats

Igår gav jag upp för sista gången.

Jag satt i telefon med min mamma när jag petade i min konstigtluktande köttfärs som blivit till en pastasås. Mamma berättade om sin goda fisksoppa som hon gjort och som hon skulle få även nästa dag.

Då kom det. Ska det verkligen vara så här att äta middag? Nej, det ska det verkligen inte! Jag skrapade ner resterna av den bonngårdsluktande köttfärsen i sopen. Idag ska jag jaga ut resten av vad som är kvar av den. Och för all del alla andra köttfärsprodukter jag hittar i frysen.

Varför har jag ens försökt peta i mig den - trice. Jag skulle egentligen inte vilja äta av den om så mitt liv stod på spel. Nu gjorde det inte det. Ändå åt jag av den. Eller åt och åt. Jag satt och petade i den lite för syn skull. I något slags försök att stävja de goda sidorna hos matgudarna. Man ska inte kasta mat...

Köttfärs göra sig inte längre besvär i detta hem. Det är något skumt med den. I min mun i alla fall. Men synd är det, på ett så lätthanterligt livsmedel.

Händer det här bara i min mun eller sker det också i yttervärlden?

Ikväll blir det kalops.

Läs även andra bloggares åsikter om köttfärs, obehag, bonngård, matlycka