Hannas Plats

Jag kan inte sluta tänka på det stora vackra gröna landet, långt där borta. Jag är besatt. Allt påminner om tiden och miljön där. Bilderna i mitt huvud är så klara som om de var från igår. Jag minns precis hur varje rum vi bodde i såg ut, hur de var möblerade och vilka människor vi träffade. Men jag minns inte exakt vilket rum som hör till vilket ställe. Och fotona är för få för att ge några svar. Tack och lov sitter de i alla fall i album väl uppmärkta.

Jag tackar också för att jag har min dagbok att konsultera. Där finns allt prydligt antecknat som den anteckningsfaschist jag är. Jag vill inte glömma. Jag vill minnas.

Men jag är rädd att bilderna i mitt huvud kommer att suddas ut, blekna och förvrängas.

Det är i stunder som dessa jag önskar att jag kunde rita, måla. Då skulle jag måla alla mina bilder och spara dem så att jag definitivt inte tappar bort dem.




Milford sound. Bild: www.resesidan.net

Läs även andra bloggares åsikter om saknad, minnen, bilder, måla, dagbok