Skorpan
Varje gång jag biter i en så transporteras jag åter till ett rött hus i närheten av Ångermanälven. Det är sommar, gräsmattorna oändliga, på åkgräsklipparnen puttrar farfar fram och det luktar nyklippt gräs. Bröderna snickrar på nya attiraljer i boden och jag är inne i lillstugan. Där är det svalt och jag har ett helt litet kök för mig själv, i precis lagom storlek för en åttaåring. Jag fyller på den vattenbehållaren i koppar som hör till köket och leker sen vattenlekar med de olika flaskorna man kan fylla.
I stora huset luktar det mat, spenatsoppa. Farmor står och lagar middag på kokplattan och kaffekokaren står på. Emellanåt spanar hon ut över åkern efter grannen, eller också står hon bara i sina egna funderingar. På bordet är det uppdukat med kakor, kardemummaskorpor och jordgubbskräm. Skorporna var ju ingenting jämfört med hennes vaniljdrömmar. Men smaken av dem kommer jag alltid att förknippa med huset och Ångermanland, barndomen och evighetslånga somrar.
Andra bloggar om: kardemummaskorpor, sommar, barndom, minnen
Fan, jag tror vi har samma farmor ;)
Usch och fy för MoDo-land.
Vad lyxigt! Vi får minsann inga skorpor på mitt jobb :(
Vi har samma kardemummaskorpor på mitt jobb. Jag brukar doppa dem i mitt kaffe =)
Magnus: Inte omöjligt. Men jag skulle bli lite förvånad om du visade bilder på "mitt" hus ;)
Janne: Så känslig.
Evans: Det ÄR lyxigt faktiskt.
Bling: Så gott! Önskar vi hade drickbart kaffe också :-/
Mmmm, jag tycker om att höra/läsa om när människor beskriver fina minnen. Jag kan se det skimmer som omgärdar alltsammans. Liksom magiskt.
Visst kändes somrarna som evigheter förr.
Tack för inblicken!
vilken fantastiskt målande beskrivning av ett barndomsminne... jag såg verkligen allt i bilder, hanna! underbart skrivet! tack för att du delade med dig. kram
Smaker och lukter kan framkalla en massa minnen, ditt var fint.
jag älskar kardemumma. Överhuvudtaget. :)
känner igen din bild som om den vore min egen.
I bookmarked this guestbook. Thank you for good job!
