Mina drömmars stad
Måsarna skriker utanför mitt fönster och jag blir helt sentimental igen.
På semestern besökte vi som snabbast Strömstad, som jag har så många minnen ifrån. Jag blev helt sentimental när jag satt där i soldiset och tittade ut över havet.
Jag får erkänna att den ganska mycket kändes som ett svensk/norskt Kos, men det var ändå vackert - och framför allt fullt av minnen. 1998 var jag där senast och det är många år sen.
Det jobbigaste är att jag inte kan snacka om just de här gamla minnena. Finns ingen annan att minnas dem med. Det kändes tungt när jag åkte därifrån.
Och här skriker fortfarande måsarna...
Andra bloggar om: Strömstad, minnen, måsskrik, soldis
På semestern besökte vi som snabbast Strömstad, som jag har så många minnen ifrån. Jag blev helt sentimental när jag satt där i soldiset och tittade ut över havet.
Jag får erkänna att den ganska mycket kändes som ett svensk/norskt Kos, men det var ändå vackert - och framför allt fullt av minnen. 1998 var jag där senast och det är många år sen.
Det jobbigaste är att jag inte kan snacka om just de här gamla minnena. Finns ingen annan att minnas dem med. Det kändes tungt när jag åkte därifrån.
Och här skriker fortfarande måsarna...
Andra bloggar om: Strömstad, minnen, måsskrik, soldis
Kommentarer
Postat av: Ellinor
Jo, minnen kan vara härliga och smärtsamma på samma gång... Hoppas att du har en skön söndag!
Postat av: Hanna
Ellinor: Visst är det så...
Postat av: grannen
Det låter som du har speciella minnen därifrån... Kan bli lite sentimentalt när man återvänder, eftersom det aldrig går att återskapas... Men man får skapa nya minnen! :-)
Trackback
