Hannas Plats

Jag måste erkänna att min längtan ibland blir allt för stor att bära. Längtan efter min andra stad, där mitt hjärta bor, London. Jag tror att det bär dit i år - någon gång.

Redan förra våren var jag på väg dit. Jag var övertygad om att jag skulle åka. Själv. För jag gör den stan bäst själv. Men så fastnade jag i uppsatsträsket. I höstas var det något annat träsk. Men nu tror jag att det är slut med träsk i sikte.

Det som känns jobbigt med att åka själv är ätbiten. Som bekant är jag inte så bra på att äta själv ute. Men det vore definitivt ett bra sätt att träna mig.

Jag vill dit. Till London. Och bara gå. Gå. Gå. Insupa. Min stad.