Griniga kvinnor och bistra män
Tv igår var faktiskt helt ok. Jag fastnade framför sportens årskrönika, gråtmild som jag blir av sport. De pratade om Kallur som den goa, glada tjejen som alltid ställer upp på intervjuer. Men att hon under sommarens EM i Göteborg varit "grinig".
Det var just det ord de använde. Det hade de aldrig sagt om det varit en kille. Han kanske hade varit bister eller sammanbiten, men knappast grinig. Jag uppfattade henne inte heller som just grinig. Men det irriterar mig när de gör henne till något som jag mer tycker kan härröras till ett barn - eller för all del kvinnor i karriären. Men blir män verkligen aldrig griniga? Eller är det bara så att det är ett adjektiv som gör sig bättre på kvinnor. Det låter definitivt mindre mäktigt att bli grinig än bister eller sammanbiten. De sista två känns mer neutrala än grinig. Grinig låter mer som att någon surar. Bah! Typiskt kvinnligt. Eller?
Det var just det ord de använde. Det hade de aldrig sagt om det varit en kille. Han kanske hade varit bister eller sammanbiten, men knappast grinig. Jag uppfattade henne inte heller som just grinig. Men det irriterar mig när de gör henne till något som jag mer tycker kan härröras till ett barn - eller för all del kvinnor i karriären. Men blir män verkligen aldrig griniga? Eller är det bara så att det är ett adjektiv som gör sig bättre på kvinnor. Det låter definitivt mindre mäktigt att bli grinig än bister eller sammanbiten. De sista två känns mer neutrala än grinig. Grinig låter mer som att någon surar. Bah! Typiskt kvinnligt. Eller?
Kommentarer
Trackback
