Avslut och avsup
På torsdag är det dags. Vi har vårt sista seminarium på programmet. Tydligen vill de att vi muntligt ska presentera vad vi har gjort på praktiken. Vår kära lärare har som krav att den ska bygga på docere, movere och delectare - det vill säga det som vi under våra tre år med retoriken knappast har kunnat undgå att använda eftersom det är det första som slår på i våra hjärnor så fort vi öppnar munnen, utan att vi behöver använda en enda hjärncell. Det är märkligt vilka låga förväntningar de har på oss nu när vi examineras. Hoppas omvärlden har lite högre förväntningar om vad vi kan åstadkomma, annars lär vi aldrig få oss ett jobb.
Dessutom var det viktigt att vi arbetade med rubriker i rapporten. Tror de att vi går på dagis eller? Efter sju terminer på högskolan har jag nog skrivit en och annan rapport, och redan på högstadiet lärde jag mig att frenetiskt använda rubriker. Återigen, förväntningarna. Känns så förlöjligande att de inte tror att vi klarar av att göra just någonting.
Hur som helst tänker vi avsluta torsdagen som det anstår ett par programstudenter. Med ett avslut och en avsup. Hoppas de förstår att de knappast kan ha mage att underkänna någon av oss. Med tanke på hur vi har blivit behandlade under den här terminen: förringade, förnedrade och förträngda. Punkt.
Och snart väntar det stora tomrummet.
