Könsroller och rollen som kön har
I omklädningsrummet på gymmet satt en kvinna och väntade på att väninnan skulle bli färdig för att gå. Hon verkade vara ljusår efter. Kvinnan som inte var klar sa: du är som en man. Inte: du är väldigt snabb. Man blir alltså man för att man inte har behov av att duscha i en halvtimme, sminka sig lika länge och sen ställa sig och blåsa håret. Eller vad?
Det som jag också tänker på är att män som är lite "feminina" i sina bestyr eller som gillar matlagning och heminredning kallas metrosexuella. Det tycker jag är helt absurt. Det har ingenting med sexualitet att göra. De är män som gillar kvinnor, men som gillar att göra saker som inte ingår i deras könsroll. Kan inte män få gilla vad de vill utan att kallas något särskilt. Det är ju bara för att de inte ska behöva må dåligt över att de gillar att göra "kvinnliga" saker. Borde de inte bara kunna få vara heterosexuella och ändå vara ok och få må bra?
Vad blir kvinnor som är mer "manligt" lagda då? Bara manhaftiga. Jag tycker att könsrollerna känns så förlegade. Jag förstår att de fortlever eftersom vi rekonstruerar dem hela tiden och eftersom vi uppfostrar barn olika beroende på vad de har för kön. Men är det inte dags att börja försöka tänka i lite nya banor. Istället för att fokusera på skillnaderna mellan könen tycker jag man ska fokusera på skillnaden som kön gör. Den gör skillnad. Inte bara i lönekuvertet, utan i hela dominanstänket och maktstrukturen. Till nackdel för båda könen - ska sägas.
Ja könsrollerna kan man diskutera i all evighet...det är ju galet egentligen. Jag instämmer. Yey!
Therrorese: Visst är det galet! Något jag vill arbeta med i framtiden. Attityder till könsroller...
Å jag vill jobba med kvinnor som inte är lika starka som vi....
Therrorese: Antingen får vi slå oss ihop när du blir polis, eller så får vi helt enkelt starta en organisation tillsammans :)
Instämmer jag med. När jag var liten fick jag alltid höra att jag var en pojkflicka. Vet ni varför? Det berodde inte på att jag såg ut som en pojke (jag hade långt här och klänning och kjol och så), men jag var kaxig som en pojke tydligen. Tack gode gud att mina föräldrar uppmuntrat mig. Att de inte försökt dämpa sin lilla tjej.
Alltså, jag har skickat samma kommentar tre ggr =) Var tar den vägen. har du fått den? Du får liksom redera efter mig här nu säkert hahahah.
Word! Åh Magaluf vad bra skrivet! :)
Ta bara det här t ex..en äldre dam kom fram till min brorsson, detta var mitt i vintern och min brorsson hade en röd overall på sig. Damen säger "Åh vilken söt tjej!" Hm, säger min bror. Det är pojke. "Jaha, trodde det var en tjej eftersom barnet hade en röd overall på sig" säger hon....eeeh...att något så enkelt som en färg kan skapa en onödig diskussion.
You go girl! Det här är så sant som det kan bli! Men en fråga bara: Om jag lagar mat hellre än bra, iklädd endast ett förkläde medan min flickvän tittar på, och kallar mig hemmafru; är jag fortfarande meterosexuell då?
Tyvärr är det andå den manliga normen som regerar. Tank tanken att en tjej vill ha kostym. Inga problem. Det är ett plagg som kan bäras av såväl män som kvinnor. Tank tanken att en kille vill ha klänning/kjol. Det händer ju inte, om du inte heter Di Leva. Varför är det så?
Bling: Du har bra föräldrar, för det där är en sak jag verkligen stör mig på! Att killar kan ha attityd och komma undan med det, men när en tjej har det så är det helt förkastligt och oacceptabelt. You go girl!
Bloggen har inte riktigt varit sig lik idag...
Klusterbitar: Aaargh... Om det blir en pojke som ploppar ut nu så ska han få rosa kläder så det står härliga till. Min skrutt har faktiskt ganska tuffa kläder för att vara tjej. Det gillar jag!
Staffan: Haha, nä, bara en dålig hemmafru.. God mat ska det vara! Chop chop!
men är inte metrosexualitet snarare att män klär sig mer androgynt?
Henrik (Anonym): Metrosexualitet handlar nog främst om att det finns en köpstark grupp män som gillar att ta hand om sitt utseende, gillar inredning och matlagning och annat som annars klassas som feminint.
Hmmm..... Ja jag är ju inte deppig bara så där hmm.
Jag är deppig för att jag har ett trassligt liv och inte vet vilket ben jag ska stå på å så.
Det finns andra som (JAG) är deppiga också, kanske med STORA andra problem som ex. en ryggsäck jag inte blir av med utan tvingas bära hela mitt liv.
Hmm nåja, till saken då... Jag mår illa bara för att jag blev född ibland.
MEN ibland är jag lycklig som om jag bara ville stoppa världen för resten av mitt liv.
Jag lever ett dubbelt liv, ibland som karl, ibland som carina.. USH UCH
Jag får inte dessa två att gå ihop hur jag än försöker. TVI FY
Jag tror att jag vill leva vidare som Carina men jag ser sååååå mycket ut som Karl. Jag kan inte se Carina när jag ser mig i spegeln utan då skymmer karl hela spegeln. När jag byter om så tittar jag inte i spegeln utan jag bara ÄR.
Ett litet löjligt problem då det finns krig och elende i världen.
Hmmm men det hjälper inte mitt psyke något alls.
Jag vet inte om jag vill fortsätta så här. Jag vet inte något alls nu mer. Jag vill göra tjejiga saker men andra orsaker än att bara göra det.
Jag kanske vill vara kvinna fullt ut.
Önskar er alla ett underbart liv i alla fall..
KRAMAR OM ER ALLA
