Hannas Plats

Det känns skönt i själen när man har ett jobb och kan se till att andra får jobb.

Bossen hade fått frågan från ett annat företag om de hade någon kandidat som var "näst bäst" till min tjänst och som hon kunde skicka deras väg då de skulle rekrytera. Dessvärre fanns ingen "näst bäst" så bossen frågade mig om jag hade någon kursare jag kunde rekommendera.

Min första tanke var att jag kan skicka iväg vilken av mina kursare som helst på ett denna typ av uppdrag. Sen kom jag på att det ändå finns personer som jag inte riktigt skulle kunna stå för att jag rekommenderat, rent personlighetsmässigt. Så det tog en stunds grubblande innan jag kom fram till mitt val. Det var egentligen helt givet, men han hoppade av vårt program innan vi slutade och gjorde klart sin utbildning själv. Därför kom jag inte genast att tänka på honom.

Ringde honom idag och gjorde honom riktigt glad. Det är tyvärr ingen heltidare och endast ett vik (som mitt) men en fot in är aldrig fel.

Saken är den att jag tror att jobbet är hans i samma stund som jag rekommenderar honom, såvida han inte fuckar upp totalt. Men det skulle han inte. Konstigt att jag fick ett sånt förtroende i den här frågan. Personen och företaget som rekryterar har aldrig träffat mig. Jag antar att det är mitt företag som står för creden i det här fallet.