Hannas Plats

Det har börjat bli lite besvärande på dansen nu. Vår danslärare tar med sig kompis och flickvän varje gång och kommer dit med hela sin crew. Det blir en annan stämning som nästan är lite väl uppsluppen. Resultatet är att alla tjejera pratar på järnet och en massa tid går åt till att stå och bjäbba. Det retar mig lite. Jag är där för att dansa och lära mig något, inte för att höra tjejerna ställa en miljard frågor. Men jag är inte heller där för att lärarens och hans danspolare ska få gå runt och showa. Det blev lite så igår. Framför allt kompisen höll på och gick runt och grejade hela tiden, det tog så mycket mer tid.

När kompisen skulle presentera sig så började han med "Jag är ingen talare men..." Förhoppningsvis på skämt, men grejen är att det aldrig blir kul ändå. Folk som säger det har tyvärr allt för ofta rätt. Han kanske skulle behöva sig en retorikkonsult?!

Men det värsta var när danslärare frågade en tjej om hennes namn för att han tyckte att hon gjort en väldigt bra grej. När jag vänder mig om ser jag att han har frågat tjejen som kom med honom och som stod med handen i hans ficka i receptionen! Det var alltså hans flickvän/groupie och han gjorde en liten fuling, kanske för att peppa oss att bli bättre och göra mer som hon. Men det blev inte så bra när minst en person i rummet visste att de redan kände varandra . Hon hängde dessutom kvar i salen efteråt.

Jag hade ändå kul på dansen, men det fanns en del irritationsmoment som jag gärna skulle vara utan. Jag tog i alla fall ner dansläraren till hans vanliga status igen efter att jag varit lite lyrisk förra veckan. Degraderad.