Hannas Plats

Jag läste en debattartikel om hur stackars stockholmsstudenter är tvugna att extraknäcka för att klara ekonomin. I min lilla studentska hjärna tänkte jag att "ja, och man hinner inte plugga tillräckligt och man blir stressad av att tvingas till att jobba. Stackars oss som lever under existensminimum.". Sen tänkte jag en gång till. Är det verkligen så fruktansvärt att studera kostnadsfritt och få bidrag från staten och dessutom lån som gör att man får ut 7000 kr i månaden? Ok, pengarna räcker inte till att betala riktigt alla räkningarna, det håller jag med om. Men samtidigt så finns det väl människor i världen som har det värre! Vad fan gnäller vi om egentligen. Lata är vad vi är. Jag har under hela min studietid arbetat extra så att jag fått ut några tusenlappar till. Jag tror att min stress minskat av att ha pengar att röra mig med. Visst hade det varit skönt att slippa och klara sig ändå, men det hade knappast inneburit att jag pluggat mer. Min stress har oftast berott på att jag har något jag måste göra men som jag aldrig tar tag i. Det är sällan jag har saknar tid till att plugga, det är oftare motivationen som brister.

Sen stod det i artikeln att de flesta får pengar hemifrån för att klara sig. Jag har inte fått pengar hemifrån heller under min studietid. Visst har det någon gång kommit något extra bidrag av någon anledning. Men aldrig till mig specifikt och definitivt inte när jag bett om det. Då har snarare alla i syskonskaran fått ett litet bidrag av någon anledning. Däremot har jag förvisso levt över mina tillgångar på mina besparingar. Men dessa har jag också surt förvärvat genom arbete innan studierna. Har man ingen backup förstår jag att det kan vara lite betungande att tänka tankar om att en tand skulle ge upp, eller att man skulle få någon annan oförutsedd utgift. Men är det verkligen synd om studenter? Jag tycker verkligen inte det. Se det snarare som något positivt att komma ut i arbeslivet. Det är aldrig en nackdel att ha kontakter när man väl blir klar. Dessutom tror jag att de flesta studenter som inte arbetar inte gör det för att de inte orkar utan hellre sover länge/degar runt en hel del. I know I do! Jag är ledsen, men jag tror verkligen det. Jag tänker dessutom på andra länder som USA där föräldrarna måste spara hela barnens liv för att ha råd att få in dem på college. De mindre välbergade familjerna får förlita sig på stipendier.

Jag undrar också vad möjliga förslag på lösning är? Några sådana framkom nämligen inte. Ett argument för att studenterna ska slippa jobba är att många inte klarar av att ta sina poäng. Jag känner ingen som har missat poäng på grund av att de har tvingats jobba. Det är alltid andra orsaker som trytande ork att läsa eller brist på motivation. Jag har svårt att se att en dags arbete i veckan ska förta studieorken totalt. Jag kan inte komma på varken en bra lösning eller riktigt bra argument för att motivera den. Vart ska pengarna tas ifrån? Gamlingarnas pension eller? De flesta som studerar är ändå unga och borde orka mer. Jag blir bara så trött på allt gnäll.